Barn som begår brott

Barn som begår brott

I Norra Ängby(och säkerligen på många andra ställen också) – så har det en längre tid varit en hel del problem, med moped – och cykelstölder, störande uppträdande, soptunnor som välts,  och en del skadegörelse. En del av dessa har konkret kunnat knytas till ett ungdomsgäng där merparten eller tom alla – är under 15 år. I övriga fall är det mycket troligt men ännu inte verifierat tillräckligt säkert – att de är inblandade även där i många av fallen.

Det innebär – att Polisen inte har befogenhet att straffa dem utan det är socialtjänstens ansvar. MEN – det här verkar inte fungera i praktiken – i det verkliga livet – utan bara i en massa tjusiga rapporter hos Socialstyrelsen, Polisen och hos andra myndigheter.
Enligt en uppsats (2011): Ca 19 000 barn under 15 år blir varje år polisanmälda för brott
Statistiken visar att 21% av samtliga lagförda personer är en ungdom (15-20 år) , trots att ungdomarna bara utgör 9% av den totala straffmyndiga befolkningen.

Läser man denna rapport från BRÅ( från 2012 iofsg) så inser man att detta är ett problem och kommer att bli ett växande problem.
Läs gärna den (åtminstone skumma igenom valda delar – det är intressant)

Barn som begår brott
Socialtjänstens och polisens åtgärder

Kursiv stil i det följande är utdrag ur rapporten – övrigt är mina kommentarer.

“Brå:s förra  studie visar att över 90 procent  av brottsanmälningarna rörande mindre  grova brott  inte leder till en polis- utredning enligt LUL 31 § (och därmed  ett polisförhör).
Denna typ av polisanmälningar leder inte heller regelmässigt till ett samtal med socialsekreterare.  I kommuner med en stor  mängd  polisanmälningar rörande barn och unga,  väljer man  i stället  att  vid lindriga  fall göra  förhandsbedömningen på grundval av tillgänglig information i anmälan och eventuell akt rörande barnet. I dessa ”lindriga” fall kan således en samhällelig reaktion utebli helt.”

(Våra myndigheter som skall upprätthålla lag och ordning, se till att vi kan leva i ett tryggt samhälle, ta hand om och hjälpa både barn och vuxna som hamnat snett och ge dem hjälp – anser att upprepade stölder av mopeder för kanske 30 000kr, upprepade stölder av cyklar för kanske 5-20 000kr, vandalisering till okända belopp samt upprepade lagöverträdelser är lindriga brott – visst finns det värre och grövre brott  men man höjer successivt ribban och släpper igenom mer och mer – så man undrar var det ska sluta.

Då det gäller trafiken så har myndigheterna satt upp en “Noll-vision”
Tillsammans för Nollvisionen (Trafikverket)
“Målet med allt trafiksäkerhetsarbete är att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken. I Tillsammans för Nollvisionen arbetar kommuner, företag, organisationer och myndigheter tillsammans för att nå dessa mål.”

Jag skulle vilja se motsvarande inom detta område Brott som begås av barn:
Målet med allt arbete med ungdomsbrottslighet är att ingen idag straffomyndig skall begå brott. I Tillsammans för Nollvisionen arbetar kommuner, företag, organisationer och myndigheter tillsammans för att nå dessa mål.

Man kan fråga sig varför man inte satt upp ett sådant mål – har man inte förstått att detta är ett stort och växande problem – som inte bara drabbar oskyldiga, skötsamma medborgare men även skapar dåliga förutsättningar för dessa barn då det allt för ofta leder till allt grövre kriminalitet.
Man tycker troligen det är en “omöjlig vision” – och visst – visioner siktar av naturliga skäl en bit bortom det realistiska målet – men att 0 döda i trafiken skulle vara lättare att uppnå inser ju vem som helst att det inte är lättare men man har ändå skapat en vision, en plan och ett tydligt gemensamt arbete för det.
Idag dör mellan 250-300 människor i trafiken per år – på 1970 talet låg det mellan 11 – 1300 så man har kommit en bra bit på väg. Men på detta andra området så går det ju åt helt fel håll och ändå görs inte tillräckligt.

 

“Att  polisutredningar ändå  är  så  pass  sällsynta  förklarar socialtjänsten främst på två sätt. Det ena är att man uppfattar att en § 31-utredning endast är motiverad vid grövre brott  och att sådana  är sällsynta. Det andra är att man har en tradition att inte begära sådana  utredningar när barnen är under  15 år.”

“Det finns också kommuner som har som rutin  att alltid öppna  en utredning enligt 11 kap. 1 § socialtjänstlagen när en polisanmälan kommer  in. Deras motiv är att utredningen ger dem bättre  möjligheter  att kontinuerligt följa barn som är i riskzon. Även om utredningen kan vara summarisk när det rör sig om lindriga  fall, ger den socialtjänsten möjlighet att lägga upp en akt för barnet  och spara  informationen i denna.  Kommer  det senare in en ny anmälan kan den läggas in i akten.”

Den intressanta frågan är nu – tillhör Stockholms kommun de kommunerna som jobbar på det sättet – eller tillhör de de som släpper igenom alldeles för mycket i princip helt utan åtgärd dvs. samhället ger inte dessa unga individer någon markering överhuvudtaget!!

“Bedömningssamtalet utnyttjas inte  enbart  för  att  bedöma  om  det  finns skäl att inleda en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL. Bedömningssamtalet ses också som en viktig möjlighet  att stödja  föräldrarna i deras roll som gränssättare för barnet. I kommuner som regelmässigt  kallar  till bedömningssamtal uppfattas samtalet  också i sig kunna  ha ett brottspreventivt syfte. Att barnet tvingas komma till detta samtal visar att samhället reagerar på det som skett.”

“Till exempel har länsstyrelserna i Stockholm,  Göteborg och Skåne tillsammans undersökt socialtjänstens arbete i ett antal kommundelar och kommuner. I dessa om- råden hade en tredjedel av barnen  under 15 år som aktualiserats för brott under  en femmånaders period  blivit föremål  för en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL.

Länsstyrelsernas bedömning var att fler utredningar borde ha gjorts. De uppfattade att socialtjänsten i vissa fall tagit alltför stor hänsyn till att det rörde sig om ett bagatellartat brott  när de beslutade  att inte inleda en ut- redning, trots att det var känt att det fanns andra  problem  i familjerna.”

De flesta utredningar som socialtjänsten inleder på grund  av en polisanmälan rörande ett barn leder inte till beslut om en insats. I de studier som finns har andelen legat runt 10–15 procent.  Utöver detta har dock många kommuner öppna verksamheter, där föräldrar erbjuds hjälp och stöd som en form av ”service”, utan att ett formellt beslut om en insats fattas.

“Inget belägg i Brå:s studie för att polisförhör reducerar återfall

Genomgången visar allmänt sett att det i dags- läget inte finns någon vetenskaplig forskning som ger ett säkert svar på effekterna  av samhälleliga,  officiella ingripanden som reaktioner på barns brott.”

De här unga individerna i princip terroriserar ett skötsamt bostadsområde och uppträder synnerligen respektlöst och provocerande och verkar få sin näring genom att provocera vuxna – och de verkar göra det för att de är medvetna om att varken Polis eller socialtjänst eller någon annan kan göra någonting åt det.

Så här säger Socialstyrelsen Barn och unga som begår brott

att man skall hantera barn som begår brott. Men enligt BRÅ:s rapport så känns det som att det är mycket snack och lite verkstad dvs. mycket av en papperstiger som låter ambitiöst och bra – den är ju formulerad av skrivbordsmänniskor.

Här reserverar jag mig lite till att börja med då jag inte ännu gjort någon djupare jämförelse mellan vad Socialstyrelsen säger skall göra – och vad som de facto görs men BRÅ rapporten ger en tydlig vägledning.

Så här säger dock Socialstyrelsen också:

Barn och unga som bryter mot sociala normer och regler behöver få stöd så tidigt som möjligt. Då minskar risken för allvarlig problematik eller kriminell karriär senare i livet.

Socialtjänstens arbete ska alltid utgå från den ungas behov av skydd och stöd, medan de rättsvårdande myndigheterna ska markera att samhället tar avstånd från brottet.

 

Ungdomsbrott – Polisens arbete

Där står bl.a.

Ett av polisens viktigaste uppdrag är att förhindra ungdomar från att begå brott. Polisen är också skyldig att snabbt utreda vad som hänt när en ung person misstänks för att ha begått ett brott.

Det är polisens ansvar att informera socialtjänsten om de ungdomar vi bedömer löper risk att hamna i brottslighet, så att socialtjänsten kan ge dem och deras familjer det stöd och den hjälp de behöver.
Polisen arbetar med sociala insatsgrupper för unga som riskerar att bli kriminella. Arbetssättet innebär bland annat att polisen, socialtjänsten och skolan samverkar kring ungdomar som har begått brott.

 

Jag vill se konkreta bevis på – att ovanstående verkligen uppfylls – då det gäller ungdomsbrottsligheten i Bromma samt i det aktuella fall vi har uppe nu i NÄ.

Fråga är – hur går man till väga för att få bekräftelse på det.

Så här säger Polisen Unga som begår brott

När en ung person misstänks för att ha begått ett brott måste polis och åklagare snabbt utreda brottet. Det är viktigt för att utredningen ska bli så bra som möjligt och för att kopplingen mellan brottet och straffet ska bli tydlig.

Enligt lagen ska det ta högst sex veckor från att polisen underrättat en person om misstanke tills att han eller hon får besked om det blir ett åtal i domstol.

Om du blir misstänkt

Om du misstänks för ett brott håller polisen ett förhör med dig. Om brottet är mindre allvarligt kan polisen förhöra dig på platsen efter att ha gett dina föräldrar och socialtjänsten möjlighet att vara med vid förhöret

Men om Polisen bara i undantagsfall och bara vid grövre brott tar in ungdomarna/barnen till förhör så uppfylls ju inte dessa punkter hos varken Socialstyrelsen eller Polisen. Det sker ju nästan aldrig några förhör och än mindre några utredningar och OM det ibland slussas vidare till Socialtjänsten så är det bara ett fåtal av dem som leder till någon form av åtgärd.

Detta är också intressant:

Föräldrars ansvar när ett barn misstänks för brott

Detta är en INFORMATIONSSKRIFT från Polisen när barn MISSTÄNKS för att ha begått ett brott tex stöld eller skadegörelse – den borde ALLTID bli aktuell om ett barn stjäl på nivån “över snatteri” tex from när man stjäl cyklar, mobiltelefoner och dyrare saker.

Föräldrar som har vårdnaden om ett barn kan bli ekonomiskt ansvariga för skador som deras barn orsakat genom brott. Finns två föräldrar har båda, var för sig, ett skadeståndsansvar.

  • sakskador. Det vill säga skador på egendom. Till exempel ersättning för det som har stulits eller för reparationer.
    Det är domstolen som beslutar hur stort skadeståndet blir för barnet. Föräldrar som är vårdnadshavare till barnet kan bli skyldiga att betala en viss del av barnets skadestånd. Barnet ska då betala resterande del av beloppet

Men om Polisen inte ens tar in dem till förhör, inte startar några utredningar – då kommer det ju aldrig så långt – att föräldrar blir inblandade och tvingas ta sin del an ansvaret och samhället markerar inte på ett tydligt sätt att det barnet gör är inte rätt – varken föräldrar, skola, Polis eller Socialtjänst sätter några gränser. Klart att det inte fungerar då.

Personligen anser jag det ganska enkelt – det barn som begått brott av den typen vi talar om här (stölder, skadegörelse etc.) och där föräldrarna tvingats betala skadestånd -kommer allra troligast i många (men inte alla tyvärr) fall – inte göra om det. Även om föräldrar som har mycket dålig ekonomi eller inte har kontakt med sitt barn kan få jämkning osv. så har det tvingat fram en viktig och nödvändig dialog mellan dels förälder och barn , men också mellan Polis resp. Socialtjänst och föräldrar resp. barn – men det verkat allt för oftast saknas idag!!

 

Så här säger Åklagarmyndigheten om Ungdomar och Brott

I Sverige blir man straffmyndig när man fyller 15 år.
Det betyder att man bara kan dömas till straff om man har fyllt 15 år.
Är du yngre än 15 år och har gjort ett brott tar de sociala myndigheterna hand om dig.

Domstolarna i Sverige ser på brottslingar mellan 15 och 18 år som unga personer och ända upp till att du fyller 21 år tänker de på dig som en ung person. Det betyder att de inte vill ge lika stränga straff som om du vore vuxen, det vill säga äldre än 21 år.

Är du en ung person som är misstänkt för ett brott ska brottet redas ut så fort som möjligt.

I så kallade ungdomsmål beslutar åklagare ofta om åtalsunderlåtelse eller strafföreläggande. Då blir det aldrig någon rättegång.

Blir det däremot rättegång ber man dina föräldrar eller någon annan som är din vårdnadshavare att komma till rättegången. En ungdom har större rätt än vuxna att få en offentlig försvarare, det vill säga en försvarsadvokat.

Straff för ungdomar

De särskilda straff som bara finns för ungdomar kallas ungdomsvård, ungdomstjänst och sluten ungdomsvård. Ungdomar kan också få samma straff som vuxna, till exempel böter och fängelse. När vi talar om straff kallar vi det påföljd.

Det är tänkt att bildspelet ska kunna vara ett stöd vid samverkansmöten och utgöra en bas att diskutera olika frågor gällande ungdomar och brott.

Bildspelet kan också fungera som en lathund där man lätt kan hitta vilka regler som gäller. Eftersom reglerna uttrycks förenklat i bildspelet bör man också läsa den aktuella lagtexten.

I Bildspelet står bl.a.:
Polisen SKALL underrätta socialnämnden när någon under 18 år är skäligen misstänkt för ett brott  Par 6 LUL.

Socialnämnden har utifrån sitt generella ansvar för barn och unga, ansvar för de som är under 15 år och begår brott. I vissa fall – kan Polisen utreda brottet par 31 LUL.